Hur farlig är övervikt? När det förekommer tillsammans med stillasittande, brist på träning och dåliga matvanor är det inte bra, men kanske beror det mer på dessa andra faktorer än på övervikten i och för sig?
Det är en misstanke man kan få när man läser en ny amerikansk undersökning, åtminstone om man mäter övervikt med BMI (Body Mass Index).
BMI, som definieras som vikten dividerad med längden i kvadrat, är egentligen ett mått på kroppskonstitution, men har genom en begreppsglidning kommit att användas som ett mått på hälsosamhet. Bland fackfolk har det därför länge haft ett dåligt rykte och man varnar ofta för att det inte ska tillämpas på mycket vältränade personer eller på barn och ungdomar och naturligtvis inte på gravida kvinnor. Men trots det används det flitigt, även i vetenskaplig litteratur. Vid rådgivning i primärvården och i medierna blir högt BMI i praktiken detsamma som dålig livsstil och/eller hälsa.
Detta utmanas i den amerikanska undersökningen. Det man gör är mycket enkelt: man konstruerar ett mer tillförlitligt mått på ”kardiometabol” hälsa, det vill säga hälsa med avseende på hjärta och ämnesomsättning. Man sammanfattar blodtryck, blodfetter, blodsocker, insulinresistens och snabbsänka i ett hälsoindex och mäter det på drygt 40000 personer som utgör ett representativt urval av USA:s befolkning. Sedan jämför man det med BMI och finner en överraskande dålig överensstämmelse.
Av dem som var överviktiga enligt BMI (det vill säga hade BMI 25-30) visade sig inte mindre än 50 % vara vid god hälsa enligt det hälsoindexet. Och för dem som var feta enligt BMI (30-35) var siffran 31 %. Till och med bland de kraftigt feta (BMI över 35) hade 17 % normala värden enligt indexet.
Forskarna delade också upp deltagarna efter ras (svarta, vita och mexikanare) och fann ingen säkerställd skillnad. Det ökar chansen att resultaten även gäller för den svenska befolkningen.
Men det fanns en skillnad mellan könen. Bland kraftigt feta kvinnor var det hela 21 % som hade normala indexvärden, men bara 13 % bland kraftigt feta män. Det tycks alltså som om kvinnor tål kraftig fetma bättre än män.
Nu kan man naturligtvis inte lita på att det hälsoindex som man tagit fram verkligen är det objektiva måttet på hälsa, men man kan nog vara säker på att det är klart bättre än BMI. Så en klar slutsats av denna undersökningen är att man inte ska mästra mulliga människor med goda råd om träning och dieter enbart på basis av deras utseende och BMI. Det gäller både i vardagslivet och för läkare och dietister.
Detta utesluter naturligtvis inte att vikten ändå har en viss betydelse, men uppenbarligen finns det andra faktorer som också är viktiga. Vilka kan dessa vara? Det kan den här undersökningen inte ge svar på – den är rent deskriptiv och kan inte säga något om vad som är orsak och verkan.
Då får man jämföra med annan forskning om hälsa och BMI, särskilt sådan som studerar förväntad livslängd. Sådan forskning visar att fysisk aktivitet har stor betydelse. För en otränad person med övervikt eller fetma lönar det sig bättre att börja träna (även om det bara är litet) än att gå ner i vikt om man ser till livslängden. Och äldre personer (60+) tycks leva längst om de har en liten övervikt (enligt BMI). Det är alltså inte principen ”ju lägre desto bättre” som gäller för BMI.
Man bör dock känna till att fetma också innebär en ökad cancerrisk. För personer med mycket svår fetma (BMI över 40) gör man ibland radikala kirurgiska ingrepp. De har god effekt på vikten och leder också till minskad dödlighet, men den minskningen gäller mest cancerfall och inte de sjukdomar som har med vårt hälsoindex att göra, det vill säga främst hjärt- och kärlsjukdomar.
Vad betyder detta för dig?
Klicka på ett eller flera alternativ så får du personligt utformade tips om vad denna artikel betyder för just dig – enligt den här och några andra studier.
Det är hyggligt stor chans att du har bra värden i alla fall, särskilt om du är någorlunda fysiskt aktiv. Visst kan det vara bra att gå ner i vikt om du vill bli snyggare eller rörligare, men för hälsans skull är det viktigare att du håller igång. Fysisk aktivitet är viktigt. Om du bara tränar litet syns det kanske inte utanpå, men det har ändå effekt inuti. Om du tränar mer går du ner i vikt också (om du äter vettigt). Det finns en poäng med att gå ner i vikt eftersom du statistiskt sett inte bara löper en ökad risk för de ”kardiometabola” sjukdomar som hälsoindexet fokuserar på utan även för annat. Det mesta tyder på att äldre personer mår bäst och lever längst om de har ett BMI-värde strax över 25, det vill säga en liten gnutta övervikt enligt BMI-måttet.Är du överviktig (BMI 25-30)?
Lider du av fetma (BMI över 30)
Är du 60 eller äldre?