Om man dricker för mycket, det vill säga späder ut lösningen, blir salthalten för låg, vilket leder till att cellerna fylls med mer vätska och då sväller de inre organen. I lindriga fall märks det som förvirring, sluddrigt tal, illamående och kramper; i svårare fall som hjärnödem som är livsfarligt.
Vattenförgiftning är inte så ovanligt som man skulle kunna tro. Det förekommer framför allt hos patienter som är inlagda på sjukhus och hos sportutövare. I det senare fallet kan det dels vara sådana som dricker överdrivet innan normal träning, dels långdistanslöpare som visserligen svettas ut mycket vatten, men som förlorar proportionerligt ännu mer salt i svetten. För träning upp till en dryg timme – även intensiv – är lösningen att dricka måttligt i förväg och att lita på att det räcker med det vatten som frigörs när glykogenet förbränns. Sedan dricker man sig otörstig efter träningen. För riktigt långa lopp – mer än halvmaraton – är lösningen sportdryck med rätt proportion salter.