Övervikt

Skriv ut
Hur farlig är det med övervikt? När det förekommer tillsammans med stillasittande, brist på träning och dåliga matvanor är det inte bra, men kanske beror det mer på dessa andra faktorer än på övervikten i och för sig?

Det är en misstanke man kan få när man läser en ny amerikansk undersökning, åtminstone om man mäter övervikt med BMI (Body Mass Index).

BMI, som definieras som vikten dividerad med längden i kvadrat, är egentligen ett mått på kroppskonstitution, men har genom en begreppsglidning kommit att användas som ett mått på hälsosamhet. Bland fackfolk har det därför länge haft ett dåligt rykte och man varnar ofta för att det inte ska tillämpas på mycket vältränade personer eller på barn och ungdomar och naturligtvis inte på gravida kvinnor. Men trots det används det flitigt, även i vetenskaplig litteratur. Vid rådgivning i primärvården och i medierna blir högt BMI i praktiken detsamma som dålig livsstil och/eller hälsa.

Detta utmanas i den amerikanska undersökningen. Det man gör är mycket enkelt: man konstruerar ett mer tillförlitligt mått på ”kardiometabol” hälsa, det vill säga hälsa med avseende på hjärta och ämnesomsättning. Man sammanfattar blodtryck, blodfetter, blodsocker, insulinresistens och snabbsänka i ett hälsoindex och mäter det på drygt 40000 personer som utgör ett representativt urval av USA:s befolkning. Sedan jämför man det med BMI och finner en överraskande dålig överensstämmelse.

Av dem som var överviktiga enligt BMI (det vill säga hade BMI 25-30) visade sig inte mindre än 50 % vara vid god hälsa enligt det hälsoindexet. Och för dem som var feta enligt BMI (30-35) var siffran 31 %. Till och med bland de kraftigt feta (BMI över 35) hade 17 % normala värden enligt indexet.

Forskarna delade också upp deltagarna efter ras (svarta, vita och mexikanare) och fann ingen säkerställd skillnad. Det ökar chansen att resultaten även gäller för den svenska befolkningen.

Men det fanns en skillnad mellan könen. Bland kraftigt feta kvinnor var det hela 21 % som hade normala indexvärden, men bara 13 % bland kraftigt feta män. Det tycks alltså som om kvinnor tål kraftig fetma bättre än män.

Nu kan man naturligtvis inte lita på att det hälsoindex som man tagit fram verkligen är det objektiva måttet på hälsa, men man kan nog vara säker på att det är klart bättre än BMI. Så en klar slutsats av denna undersökningen är att man inte ska mästra mulliga människor med goda råd om träning och dieter enbart på basis av deras utseende och BMI. Det gäller både i vardagslivet och för läkare och dietister.

Klicka här för att läsa mer och för att se vad det betyder för just dig.