Brukar du kolla E-nummer när du handlar? Då bör du tänka på följande.

Ämnen som har ett E-nummer deklareras ofta inte alls, nämligen när de ingår i själva råvaran. E-numret ska inte betraktas som ett kodnamn på ett visst kemiskt ämne, utan säger istället att detta ämne har använts som tillsats. Många livsmedel, särskilt frukt och grönt, innehåller i sig själva ämnen som skulle ha deklarerats som E-nummer om de istället hade varit tillsatta. Bananer, till exempel, deklareras ju inte med E-nummer, men innehåller minst följande:

E460, E461, E462, E464, E466 och E467 som är konsistensmedel
E515 som är surhetsreglerande
E300 och E306 som är konserveringsmedel
E101 och E160a som är färgämnen.

Inte heller ska man enbart leta efter bokstaven E med tre siffror, för tillsatserna kan också anges med vanliga kemiska namn. På en burk färskost kan det till exempel stå, utan synlig E-kodning:

”Grädde, syrningskultur (mjölk), skummjölkspulver, arom, kantareller (2%), salt, gelatin, stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl), konserveringsmedel (kaliumsorbat), färgämne (betakaroten)”

Det betyder exakt detsamma som om man istället skrivit ”stabiliseringsmedel (E410), konserveringsmedel (E202), färgämne (E160a)”.

Det är också bra att veta att vissa E-nummer står för ämnen som allmänt anses nyttiga, till exempel E101 (vitamin B2), E300 (vitamin C), flera ur E400-serien (fibrer, både olösliga och lösliga) och E948 (syre).

Att räkna E-nummer är tyvärr ingen bra genväg till hälsosam kost. Bland de ämnen som har E-nummer finns både tveksam matkosmetika och sådana som är helt livsnödvändiga.

Man